True Blood

Fastnat.
Huruvida True Blood är bra eller dåligt saknar egentligen betydelse för jag underhålls och jag har fastnat.
Snart klar med säsong 1 och jag inser att det är ganska stora skillnader mellan första boken och första säsongen. Alltså är jag mycket nöjd med att jag läser först och ser sedan, för jag tycker det är okej att det dyker upp fler karaktärer i tvserien men hade haft svårare att smälta att vissa karaktärer saknas i böckerna om jag sett serien först.
Jag tycker att det verkar som att böckerna och serien kompletterar varandra bra.

Jag har inte beställt hem boxen med böckerna ännu utan jag tänker läsa ut ett par av böckerna i läshögen hemma först, men sedan så!

Läser förövrigt just nu Udda Verklighet av Nene Ormes; Gillar så här långt....

Levande död i Dallas av Charlaine Harris

Strax efter jag läste den första av böckerna om Sookie Stockhouse så köpte och läste jag "Levande död i Dallas". Jag skulle verkligen kunna sträckläsa hela serien men nu ska jag vänta och strax beställa samtliga på engelska i stället. För jag förstår ju hur pinsamt dålig översättningen till svenska måste vara ibland...
Historien kommer jag dock in i mer och mer och jag tycker verkligen om både upplägget och miljöerna.

Således har jag även börjat se serien True Blood och den lever upp till historien dock är jag glad att jag läser böckerna först. Som så ofta är böckerna bättre än det filmatiserade men serien är för den delen inte dålig.
Jag slås av att jag tilltalas av sydstadsamerikanskan, den jag alltid tagit avstånd ifrån, men här passar det verkligen och jag kan komma på mig själv att själv slira på syddialekten i mina tankar ibland... Hmm...

Underhållande, absolut!

Död tills mörkret faller av Charlaine Harris

Vampyrer.
Ända sedan jag läste Anne Rice har jag tyckt om vampyrhistorier. Däremot har jag inte kommit nära just Rice-vampyrerna och det var de som fick mig att tycka om dessa döda varelser... hm....

Nåja, nu har jag fått erkänna mig besegrad, inte av vampyrer utan av språket. Det gör mig beklämd att inte läsa första boken i True Bloodserien - Dead until dark - på engelska. Min koncentration håller inte. Så nu får jag läsa både på svenska och engelska istället.

För fast blev jag. I den till synes blåsta blondinen Sookie och hennes vampyrpojkvän Bill. Jag kommer läsa - kanske tom sträckläsa böckerna - och sedan kommer jag att se True Blood.

De här vampyrerna måste känna de vampyrer som Anne Rice skrev om, eller? Jo, så måste det vara!

(fasansfulla illustrationer på pocketserien på svenska som jag kommit över förresten..... brrr!!)

Klockan 21:37 av Karin Alfredsson

En snabbläst deckare som får håren att resa sig pga det verklighetstrogna.
Abortfrågan ur flera synvinklar och olika tidsepoker.
Då och nu.
Sverige och Polen.
Motståndare och livförespråkare.

Mycket bra historia.

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari

"Kalla det vad fan du vill" är en roman om hur det är att vara invandrare i Sverige. Den beskriver även hur det är att vara född invandrare där det svenska är norm medan familjen i mångt och mycket vill leva med kulturen från hemlandet samtidigt som de vill vara en del av sitt nya hemland.
Det är på samma gång en rolig som något sorglig historia om familjen Irandoust som bor i Malmö.
Det är kulturkrockar och generationskrockar om vart annat.